Klassiska dikter att läsa på en begravning

När de egna orden inte räcker lånar poesin ut sina. De här dikterna och verserna har lästs vid avsked i generationer och hör till de mest älskade i Sverige.

Mycket älskade verser

• Bo Setterlind, ”Döden tänkte jag mig så”: dikten där döden kommer som en vän som ror en över till andra stranden. Kanske den mest lästa vid svenska begravningar.
• Pär Lagerkvist, ”Det är vackrast när det skymmer”: om himlen som en stilla famn i skymningen; läses ofta vid stilla avsked.
• Dan Andersson, ”Omkring tiggarn från Luossa”: ”Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången…” — sjungs och läses vid avsked i hela landet.
• Nils Ferlin, ”En liten konstnär”: med de kända raderna om den grå lilla fågeln som sjöng — för liv som var stillsamma och ändå fyllda av sång.
• Mary Elizabeth Frye, ”Gråt ej vid min grav”: ”Jag är tusen vindar som blåser…” — en av världens mest lästa begravningsdikter, också i svensk översättning.
• Psalmen ”Härlig är jorden”: inte en dikt i strikt mening, men de verser som slutit flest svenska avsked.

Så väljer du

• Den ska låta som personen. En högtidlig dikt för någon som var glad och lättsam skorrar; det finns ljusa texter för ljusa liv.
• Kort och långsamt läst. Åtta väl framförda rader når längre än tre sidor.
• Prova att läsa högt i förväg: vissa dikter är underbara på papper och omöjliga med brusten röst. Ha en reserv eller en avbytare.

Bortom begravningen

Den valda dikten kan stanna för alltid på minnessidan, som gravskrift eller inne i livsberättelsen. Och hade personen en egen favoritdikt är det, utan diskussion, den som ska läsas.